Etiketter

, , , , ,

recordstore
Det var på håret att det blev ett inlägg idag – om det inte vore för en plötslig VAB:ning så skulle jag ha fått återanvända något gammalt inlägg. Men tur i oturen, jag och lilla L har kunnat sitta och författa tillsammans hela förmiddagen, och till eftermiddagen kommer J hem från dagis och hjälper oss bekämpa de förargliga rebellerna med sitt ljussvärd. 4 år och redan Imperiesympatisör! I vilket fall så har jag nu äntligen tid att skriva ihop några rader om musik och vin, två ämnen som tagit upp mycket av min tid. För innan jag börja

de intressera mig för lite mer på allvar handlade det mycket om musik. Inte framförandet av musik dock, även ifall jag har testat på den biten också, utan snarare utforskandet och upplevelsen av musik. Det var ju innan Spotify fanns, så musiken befann sig inte bara en knapptryckning bort, utan den fick förtjänas! Den ”vanliga” musiken fanns förstås tillgänglig via Napster eller Direct Connect, men ifall man ville åt lite mer avancerade saker så var det skivbutiken som gällde. Eller ifall man ville vara ännu mer obskyr så gällde det att någon som bodde i närheten av en bra skivbutik var vänlig nog att dela med sig av sina inköp t ex över nätet. Bra musik till mig – en massa indie-cred till dem. På detta sätt kunde man bygga upp ett musikbibliotek varav det mesta fortfarande inte går att hitta på Spotify. Någon som känner igen beteendet någon annanstans? Givetvis är det precis så jag gör med vin nuförtiden!

Jag vet inte när det hände, men någonstans mellan 2001 och idag så byttes gradvis temat för samlingen ut från melodier till terroirer. Kanske har Spotify’s intåg gjort att det hela har skyndats på något, nu när man inte behöver anstränga sig för att få tag på något. Tänk om det samma gällde för vin – hur spännande hade det varit? När det gäller vin så är det fortfarande inte helt lätt att få tag på allt man skulle vilja ha. Det gäller att planera små utflykter till grannlandet där man kan få tag på lite mer spännande saker, eller så får man kontakta Brunellofrälsta Tyskar. På hemmaplan så börjar det finnas hopp genom importörer som Vinik,Caviste, Winetrade, Origo Wine, Vin och Natur med flera. Det sköna med det är att man får kämpa lite för att hitta godbitarna, och att de då smakar aningen bättre!

lilla l

Gästbloggerskan

Det verkar som om jag inte är ensam i min övergång – en mängd av de vinbloggar jag följer verkar ha en stark koppling till musik på ett eller annat sätt:
Le Frankophile brukar ofta likna viner vid musik – som här eller här.
Finare vinare är involverade på ett helt annat sätt.
T
ydligast är kanske Nöjesguidens tidiga dryckesjournalistik med Carl Reinholdtzon Belfrage och Mattias Kroon  som fortfarande använde musikkritikerns retorik fullt ut. Idag är det Alf Tumble som står bakom spakarna.

Jag förstår dem fullt ut – det finns väldigt stora likheter med det sätt vi konsumerar vin och musik. Framförallt är det väldigt lätt att dra paralleller:
Jag känner likadant inför ett skräpigt indieband med känsla (Moldy Peaches, eller the Von Bondies som för ett glas med Racines från  les Cailloux du Paradis eller La Fille en Cage från Vinibrato. Lite skev ljudbild, mer hjärta än precision men just därför så blir det så bra! Struktur och precision kan också vara bra som i Bordeaux, eller i bästa fall Bourgogne. Men då snackar vi klassiska grejor.
Systembolaget i den här liknelsen skulle väl kunna liknas vid Sveriges Radio, som visst låter de smala nischade banden komma till tals, men bara i vissa program på utsatta tider. Fast mest så spelar de ju ändå Bieber, Gaga eller Panetoz (här i fyrkantig inramning). Ifall vi spinner vidare på det här spåret så kan väl 
Svenska folkets favorit Amarone kan väl bäst liknas vid ett band som Glasvegas – bra band som var oproportionerligt stort i Sverige, men inte direkt någon annanstans.
De viner som jag rekommenderar här på bloggen skulle väl snarast kunna liknas vid arenaband som är lätta att till sig utan att för den sakens skull sakna ett visst djup – jämför Coldplay till exempel.

Ifall ni läser detta idag Fredag så går det fortfarande att vara med på CAV 0016, som idag gäller Georges Descombes och hans förträffliga Beaujolaiser. Den låt som kommer i åtanke för dessa vin är ”Mornings Eleven” med the Magic Numbers.
K
anske för att den har charm, lite råhet och är svår att värja sig emot…
Ifall ni vill plocka med er något liknande på vägen hem från jobbet idag så testa en flaska 2011 Fleurie Poncié Domaine du Vissoux för 149:-!

Annonser