Etiketter

, , ,

monopolisten

När jag sist besökte mitt lokala systembolag kände jag mig väldigt generös. Jag hade nämligen fått sova hela natten innan besöket och befann mig i ett lyckorus över att återupptäcka alla dofter, färger och ljud som filtreras bort vid tillräckligt lång sömnbrist. Så totalt out of character valde jag att svara på deras enkät som man i utbyte mot en dropstop fick fylla i. Efter att ha gjort detta påmindes jag snabbt om två saker: varför jag i vanliga fall inte fyller i enkäter, och varför jag allt mer sällan besöker Systembolaget.

För dels var enkäten lång, och dels så handlade varannan fråga om man var alkoholiserad. En fråga som: ”Tycker du att personalen i din butik har en god kunskapsnivå?” följdes upp med ”Brukar du dricka upp dina systembolagsinköp samma dag du handlat dem?” och andra inte lika subtila insinuationer. Det är tråkigt att systembolagets uppdrag i dag är att i lika portioner förmedla god service och att ge oss en guilt trip när vi handlat där.  Och visst fungerar det; det är ju alltid lite skamfullt att komma dragande med den där systembolagskassen. Oavsett vad man har köpt.
Men jag hade kunnat bita ihop och leva med skammen ifall man faktiskt hade levererat det man inbillat det svenska folket: Ett av de största dryckesutbuden till konkurrenskraftiga priser.
Denna myt lever fortfarande kvar, och försvaras med näbbar och klor av allsköns Systembolags frälsta vinskribenter. En viss sanning finns det förstås i påståendet. De viner som kommer in i ordinarie sortiment och distribueras ut i landets alla (eller nästan) butiker kan hålla ett väldigt konkurrenskraftigt pris. Det har till och med i många fall varit lägre än vad det varit direkt på vingården. Tyvärr är detta segment ganska tunt, men med ett par riktigt bra vin. Mer om det nedan.
Ifall man nämner detta för ovan nämnda systembolags frälst  så är ju motargumentet givet: Beställningssortimentet! Där finns ju väldigt många viner som dessutom kan beställas till valfritt systembolag runt om i Sverige. Och visst är det så, men här försvinner hela prisfördelen. Dessa viner köps nämligen in i små upplagor till sämre pris än de som står på hyllan. Sedan tillkommer SB’s standardpålägg – ca 19% samt distributionskostnader. Allt som allt brukar en flaska vin från beställningssortimentet landa på ca en 50-lapp dyrare än samma flaska från hyllan. Detta gör det i stort sett omöjligt för importörerna att presentera viner i beställningssortimentet till ett konkurrenskraftigt pris utan att gå back på affären.
Nu känner jag att jag möjligtvis har grävt ner mig lite väl mycket i systembolags problematiken, för det jag skulle komma fram till är alternativen till Systembolaget – det finns nämligen många och bra sådana nuförtiden. Jag tänkte börja att ge mig på möjligheterna att hitta utmärkta viner i Danmark nästa vecka – så glöm inte att läsa då!

Under tiden så får ni försöka att inte tröttna på standardsortimentet!

2010 Zenato Valpolicella Classico 124:-
70% corvina 20%, rondinella och 10% sangiovese, dvs liknande druvblandning som en Amarone, men mindre hedonistisk och bättre till mat.

2011 Fox Creek Red Baron Shiraz 109:-
Australiensk Shiraz med en gnutta Cabernet Sauvignon – ett maffigt vin med Australiensk smakprofil, på ett bra sätt:

2009 Guigal Côte du Rhône 99:-
Klassisk Côte du Rhône från mästaren själv.