Etiketter

, ,

Länge har ölens förpackningar avspeglat kvalitén på innehållet. Väldigt många tillverkare säljer sina produkter helt på etiketten och de som saknar bra grafisk kompetens tappar snabbt marknadsandelar. Går man in på systembolaget ser man dessutom en ganska skarp uppdelning i förpackningar mellan billigare burkar och dyrare flaskor.
Traditionellt sett har flaskan dominerat ölmarknaden tills man började hälla dryck i plåtburkar på 30-talet.
I Sverige säljs majoriteten av all öl på burk (64%, 2001) och det har varit i huvudsak de sämre ”industriölen” som har stått för detta. Burkar är mer ekonomiska än flaskor vid större volymer. Det krävs en större investering i maskiner, men burkar väger mindre, är mer tåliga, billigare och enklare att återvinna om man jämför med flaskor. Burkar gör ölen ljustålig, men funkar inte riktigt med ofiltrerad öl och man kan inte se varken drycken eller jästen i botten.
Nu börjar dock trenden vända och amerikanerna har börjat hälla mer och mer på burk. Av det som når Sverige, så lyser blasklagern med sin frånvaro. Hit kommer utmärkta APA och stout och mycket annat.

Ska man till bolaget finns det två väldigt bra IPA på burk:
Modus Hoperandi och Punk IPA och med nästa släpp kommer ännu fler.

Ett tag gjorde bland annat Carlsberg väldigt väsen kring sina draft master, femliters fat för hembruk, men jag vet inte riktigt vad som har hänt på den fronten på sistone. Man kan ju undra när ölen kommer på bag in box. Det finns visserligen på sätt och vis på krogarna, men där har man kolsyra som trycker från utsidan av påsen.