Etiketter

, , , , , , , , , ,

Trappistorden uppstod 1664 när en abbot på klostret La Trappe ansåg att cisternierorden började bli lite väl slapp och liberal. Han införde nya strikta regler som kloster i Trappistorden måste följa. De flesta regler har blivit mjukare, men klostren måste vara självförsörjande. Detta gör att om de vill ha öl, måste de brygga den själv!

Om ett trappistkloster producerar en produkt som klarar ett antal krav, så får de de märka produkten med trappistorganisationens logga som ett slags kvalitets- och äkthetstecken. För öl gäller:

  • Ölet måste vara bryggt på klostret antingen av munkarna eller under deras övervakande.
  • Bryggningen får inte vara klostrets huvudsakliga syssla och det måste följa ett ”munklikt” affärstänk.
  • Alla inkomster från bryggandet ska gå till munkarnas uppehälle och till att sköta klostret. Allt överskott måste gå till välgörenhet. Dessutom blir de kollade så att de håller rätt kvalitet.

Det finns nu, sen i maj, åtta kloster som får använda Trappistloggan på sina öl:

Bières de Chimay, Belgien
Brasserie d’Orval, Belgien
Brasserie de Rochefort, Belgien
Brouwerij der Trappisten van Westmalle, Belgien
Brouwerij Westvleteren/St Sixtus, Belgien
Brouwerij der Sint-Benedictusabdij de Achelse Kluis/Achel, Belgien
Brouwerij de Koningshoeven/La Trappe, Holland
Stift Engelszell, Österrike

Chimay, Orval, Rochefort, Westmalle, Achel och La Trappe går att få på Systembolaget i de flesta sorter. Westvleteren har tidigare bara kunnat köpas under en dag på året direkt från klostret och all vidare försäljning räknades som en dödssynd.

De flesta har ett system för att visa öltyp och ungefärlig alkoholhalt. Ett system som ofta syns är en märkning med ”dubbel” eller ”tripel”. Det är en gammal metod där man helt enkelt använder dubbla ingredienser till ett starkare öl och trippla till ännu starkare.
Nu används det istället som ett system för att också visa på vilken typ av öl det är, med Westmalle’s öl som utgångspunkt.

Dubbel är en ganska stark (ca 6-8 %) belgisk brown ale med låg beska tydlig sötma  och med en viss fruktighet och brödkaraktär. Westmalle Dubbel, Chimay Red, La Trappe Dubbel, Achel 8 Bruin och Rochefort 8.

Tripel är oftast det starkaste (ca 8-10 %) från klostret. Oftast ljusa med en tydlig vete- och jästgrundad smak med tyngre fruktoner. Achel 8 Blond, Westmalle Tripel, La Trappe Tripel, and Chimay White.

Sen finns det en drös varianter till. De flesta har olika varianter på middagsöl som inte går att få tag på och en del brygger helt andra varianter t.ex. Chimays blå och La Trappe Quadrupel.
Kommersiella bryggerier brukar namnge sina öl så att de påminner om stilen och använder då ofta beteckningen dubel/triple och i USA är det vanligt att det står ”Abbey ale” eller ”monks ale” på flaskorna.

Som vanligt tycker jag att man bör prova samtliga som går att få tag på och köp lite extra av de mörkare sorterna, de går utmärkt att lagra och brukar få toner av portvin och russin efter några år. Jag vet inte riktigt hur det är nu, men tidigare kunde man inte riktigt lita på alkoholhalten skulle stämma eftersom ölen ofta efterjäste på flaskorna och bland annat Chimay hade problem att få ha sin öl på systembolaget.