Etiketter

, , , , ,


Den här veckan har Johan och jag bytt dagar, så ifall du surfade in på bloggen och förväntade dig ett saftigt öltips, så måste jag tyvärr göra dig besviken – det kommer på fredag istället. Anledningen då? Jo! Den nya Beaujolais:en släpps ju imorgon! Beaujolais Noveau est arrivé! Runt om i världen släpps på samma dag (tredje torsdagen i November) årets första vin! Druvorna som så sent som för ett par veckor sedan solade i den sista livgivande sensommarsolen har nu blivit transformerade till fermenterad druvjuice och buteljerats. Det är inga små mängder det gäller – uppemot 65 miljoner flaskor ska plötsligt distribuerats ut på mycket kort tid. Detta motsvarar ca en tredjedel av den totala vinproduktionen i området.

Varför gör man då på detta viset? Man kan säga att det hela började som en ganska harmlös lokal skördefestival då man drack de första dropparna av årets skörd på lokala barer och bistros. Att sälja vinerna var en förträffligt lönsam affär – man slapp långa tillverknings och lagringstider – och fick betalt direkt efter skörd. Ifall det var pengarna eller hävdelsebehov som drev Georges Duboeuf vet jag inte – vad jag vet är däremot att han genom en diaboliskt slug PR-kampanj lyckades förvandla den lokala traditionen till ett världsomspännande vinjippo.

Men hur kan man få till ett vin så snabbt, och är det någonting att ha? Svaren är maceration carbonique och inte direkt. Maceration carbonique är en vinifieringsmetod där man jäser hela druvor i en sluten tank under kolsyretryck. Inuti druvorna bryts då de hårda äppelsyrorna genom enzymer ner till alkohol, koldioxid och mjukare syror. Efter en påbörjad nedbrytning krossas efter ett tag druvorna som ligger i botten av tanken av sin egen vikt, och en normal jäsningsprocess kan påbörjas. Kolsyrejäsning som processen heter gör vinet tillgängligare, och ger det en mycket fruktig, bärig smakprofil som drar åt skumbananer och etylacetat – en av de mindre sexiga vinbeskrivningar jag använt på bloggen. Detta är anledningen till att det inte direkt är några höjdarviner vi pratar om. Dessutom är många av dem relativt massproducerade och för att sätta igång jäsningen enligt schemat används då artificiell jäst (alltså inte den jäst som naturligt finns med druvorna) som förstärker Etylacetat-karaktären – läs gärna Finare Vinares utläggning om detta.

Detta är vin där drickbarheten premieras, som hellre dricks för sig själv än matchas till raffinerad mat, en simpel bagatell, men när den är bra – en charmerande sådan.
Så även om det inte är årets bästa viner som släpps, så är det en av de få vintraditioner som vi i Sverige får ta del av – och sånt gillas ju?
Systembolaget släpper i alla fall två Beaujolais Noveau imorgon (den 15:e) November.


Labouré-Roi för 69:- verkar vara av traditionellt skumbanansnitt men Jean Foillards version för 125:- faktiskt kan vara någonting att ha. Jean Foillard är en vinodlare som gör naturliga viner med minimal intervention, såväl i vingården som vid jästankarna. Därför använder han inte tillsatta jäststammar och använder inte de tryckkontrollerade tankar som ger upphov till de värsta etylacetater.
Jag har ju inte testat vinerna än, men enligt utsago ska som sagt Foillards Noveau vara en riktigt charmig bagatell. Så testa gärna både det och skumbananplonket, om än bara för att se ifall ni också får samma association. Jag kommer att testa och lägger in mitt omdöme på bloggen så snart det går – ni får gärna också dela med er av era erfarenhet med Noveau. Finns det någon bra?

P.S. Någon som varken får äta eller dricka skumbanan nästkommande år är Ami – följ hennes blogg!