Etiketter

, , , , , ,

Jag brukar rätt så ofta få en skarp reaktion när jag bjuder folk (i detta fallet främst storstark drickande män) på någon spontanjäst öl.
Vad är då detta? Surt, torrt, vinöst och fruktigt, ja och riktig öl? Definitivt! Och en av mina absoluta favoritstilar.
Ölnördiga historieexperter menar att detta är den mest traditionella öltypen som smakar närmst det man drack för flera hundra eller kanske tusen år sedan. En del menar också att de flesta öl som producerades före 1800-talets slut antagligen hade drag som påminde om lambic.

Den mest kända typen och enligt många den enda äkta är Lambic från Pajottenland i Belgiska Flandern. Lambic bryggs av 30% – 40% omältat vete och oftast pilsnermalt och gammal oxiderad humle. Efter kokning tappar man ut vörten i stora och grunda öppna kar där den får svalna över natten med öppna fönster. Hela kalaset tappas upp på gamla träfat och får ligga så i ett till ett par år.
Från luften, de gamla bjälkarna på vinden och de otvättade faten får man vildjäst och bakterier som får leva fritt i ölen och långsamt utveckla sina smaker.

Det finns några olika typer av lambic. En del bryggs eller blandas på de nio lambicbryggerier som finns eller blandas på något av de tre blanderierna.

”Ren” lambic: Oblandad lambic, som oftast är tre år gammal. Syrlig och med massor av karaktär. Ibland kommer det lite på bolaget.

Gueuze (Uttalet är en ständig fråga…): Blandad på ny, ettårig, och gammal, treårig lambic, som har efterjäst på flaskan i nåt år. Ganska syrligt och snustorrt med toner av stall, krut och annat gott. Jag brukar alltid dricka Cantillon Gueuze till tolvslaget på nyår.
Gueuze Tilquin kom i lördags och finns kvar på en hel del Bolag och Oud Beersel finns i standardsortimentet.

Faro: Lambic som har blandats med annan öl och fått en tillsats av kandisocker. Lätt syrlig och sötare än andra lambicsorter. Också ganska svår att få tag på.

Kriek: Lambic som har jästs med en sorts belgiska sura körsbär. Får en viss ton av bittermandel i och med att kärnorna får följa med och smakar såklart körsbär. Timmermans är tyvärr den enda just nu.

Fruktlambic: Lambic med frukt, hel eller i sirapsform och ofta någon slags sötning. Alla möjliga varianter finns. Får såklart mycket smak från den aktuella frukten. Finns en del att få tag på, dock inte hos Bolagets standardutbud.

Sen finns det såklart en del annat spontanjäst öl som inte kommer från Pajottenland och en del bryggare tillsätter Brettanomyces bruxellensis, den lokala och mest karakteristiska jäststammen i lambic, till sin öl för att ge en viss syra och känsla.
Malmö brygghus hade för ett litet tag sen en Skånsk lambic som jag tyvärr missade och Brekeriet kommer med en del riktigt goda ”brettade” öl just nu!