Etiketter

, ,

Sydafrikanska viner är populärare än någonsin, i Sverige är idag vart femte vin som säljs – rött som vitt – från Sydafrika, och de flesta vinresearrangör med självaktning guidar runt småfulla Svenskar bland vinrankorna under den Sydafrikanska solen.
Däremot har framgången inte spritt sig så långt utanför Sveriges gränser – lilla Sverige är idag världens 4:e största importör av Sydafrikanska viner – räknat till vår befolkning är det en stor bedrift.
Visst börjar vinlandet positionera sig även utomlands, men det har lång väg kvar tills det producerar lika erkända viner som många andra mer etablerade vinländer som Australien eller Argentina.
Vad Sydafrika däremot har som de andra saknar är ett genetiskt experiment till nationaldruva. Ni vet det där vinet som brukar säljas in som ”vinet som nästan smakar som kaffe” och ha namn som ”Café” eller ”Barista”. Pinotage heter det på riktigt.
Bakom namnet finns en intressant anekdot som jag givetvis ska försöka sammanfatta:

 Abraham Izak Perold  (1880-1941)

Mannen med mustaschen heter Abraham Izak Perold och druvans upphovsman.
Han var professor i vitikultur (konsten att odla vin) vid Stellenbosch universitet och arbetade 1925 med att försöka korsa den robusta druvanCinsault (från t ex Languedoc) med den mer svårodlade (men fantastiska) Pinot Noir (från t ex Bourgogne). Det är från den här oheliga alliansen druvan har fått sitt namn – i Sydafrika kallas nämligen Cinsault för Hermitage.

Arbetet slutfördes aldrig, men Perold hann med att så ett par frön från korsningen i en trädgård på Welgevallen Experimental Farm. Två år senare avslutade han sin tjänstgöring på Universitetet, varpå trädgården lämnandes åt sitt öde och växte igen.

Flera år senare bestämde sig universitetet för att trädgården skulle rensas. Av en ren slump råkade en ung föreläsare vid skolan få upp intresset för plantorna och flyttade dem till Elsenburg Agricultural College där de ympades på rotstockar för fortsatta studier.
Några av plantorna utvecklades tydligen bra och spreds till lokala vinodlare.
Därefter tog det ett antal år innan druvan spred sig och fick tillräckligt fäste i jorden för att folk skulle kunna börja göra vin av den.
Det första vinet producerades 1941 men det dröjde till 1959 innan druvan fick sitt erkännande genom att bli det vinnande vinet på the Cape Wine Show.
Vinsten och det faktum att druvan var lättodlad, men ändå (med rätt behandling) gav upphov till bra vin ledde till en våg av planteringar under 1960-talet.
Idag har mängden Pinotage som odlas minskat kraftigt – Sydafrikas vinmarknad anpassas alltmer efter den internationalisering och likriktning som råder inom vinvärlden där viner på Cabernet Sauvignon och Chardonnay är eftertraktade och får höga poäng av vinkännare.
Pinotage odlas idag på 6,7 % av Sydafrikas vinodlingar och i mindre mängd i USA och Nya Zeeland.
Ifall man ska testa Pinotage rekommenderar jag att man skippar Café-vinerna – och istället ge sig på lite mer representabla viner för druvan. Ett bra Pinotage vin är trots allt en balansakt mellan en del rustik Cinsault och en del förförisk Pinot Noir – och det ska kännas.
Ofta får nämligen de Sydafrikanska vinerna en rökig (tänk elektrisk brand) karaktär som har mer med hantering och produktionssätt än druvmaterialet.

Ett par Pinotageviner att testa är:

Graham Beck Pinotage 2010
Ett enkelt vin, men en bra introduktion till Pinotage

Jacobsdal Pinotage 2009
En mjuk pinotage som enligt producenten kan lagras I upp till 10 år.

Stellenzicht Golden Triangle Pinotage 2009
En något kraftigare, men balanserad pinotage.