Etiketter

, ,

 
 
Efter en viss övervikt åt det röda hållet känns det inte helt fel med ett par vita veckor för att balansera ekvationen. Jag tänkte börja med lite Riesling, sån där Tysk som ofta har lika långa namn som Johann Gambolputty – minns ni inte honom?
Tyska viner överlag har under hela min uppväxt och eventuellt i mindre mån även idag överskuggats av en tillsynes oskyldig ikon: Liebfraumilch.
Må vara att det är ovanligt att det finns Riesling i denna hedonistiska bersåjuice, men den har etsat sig fast i vårt gemensamma undermedvetna som arketypen för Tyskt vitt vin och i sin förlängning även Riesling.

Men det finns ingen anledning att vara bitter för den sakens skull, för det finns alternativ!
Rätt behandlad tillhör Riesling ett av de stora vita vinerna i världen, och det börjar upptäckas och uppskattas i allt större utsträckning.
Druvan karaktäriseras av en kraftig syra, som gör att vinerna blir mycket friska samtidigt som det framhäver en strikt mineralitet. Fruktigheten brukar variera från citronzest till stenfrukt, med övertoner av honung och petroleum som blir mer karaktäristiska efter ett par års lagring. Vinens lagringsduglighet är en av dess starka sidor – en bra Riesling, framförallt de sötare varianterna kan lagras i många decennier.
Med jämna mellanrum brukar det släppas färdiglagrade Riesling på systembolaget (20+ år).
Ifall ni får tag på en sådan flaska kan det vara intressant att testa den jämte en ung Riesling, för att få en uppfattning om hur vinet kan utvecklas.
Visst är Riesling för många ett härligt vår och sommarvin, men det fungerar faktiskt bra året om till såväl apertif, skaldjur eller fisk.
Den är även alldeles utmärkt till ljusare kötträtter som t ex revben. Dessutom passar den (framför allt de typer med framträdande drag av stenfrukt) särskilt bra till Asiatisk mat.
Personligen föredrar jag min Riesling torr Tysk och gratis, med en antydan till mognad, men det finns även mycket som talar för de något alkoholsvagare halvtorra rieslingviner som produceras i Mosel.
Söta Rieslingviner ska vi inte ens gå in på – det förtjänar en egen post.
Det som kan vara lite avskräckande med Riesling är den något snåriga klassificeringen.
Det är inte alltid självklart vad man har i flaskan. Några termer som är bra att komma ihåg är:
Kabinett – Vin på fullmogna druvor, ofta halvsöta, men med frisk syra. Något lägre alkoholhalt.
Spätlese – Vin från sent skördade druvor, som ger fylligare vin, halvtorra som torra.
Auslese – Vin från sent skördade utvalda druvor. Ibland med ädelröta. Ofta söta dessertviner men kan även ge upphov till kraftiga torra viner.
Beerenauslese– Sött vin från sent skördade särskilt utvalda druvor (ofta plockade en och en). ofta med ädelröta.
Eiswein – Sött vin på druvor som skördas och pressas frysta för att ge en mer intensiv, söt smak. Mycket arbetsam skördemetod.
Trockenbeerenauslese – Vin på ädelrötangripna druvor,vilket liknas vid processen för att framställa Sauternes och Tokaijer.
För er som vill reda ut begreppen så finns en omfattande genomgång här.
Så finns det något bättre sätt att fira in helgen än ett uppfriskande glas riesling?

Torr Riesling:
Georg Breuer Sauvage 2010

Halvtorr Riesling :
Dr L Riesling 2010

Annonser