Etiketter

, , ,

Det kan vara så att jag blivit indoktrinerad, men finns det inte någonting väldigt tillfredställande med tanken på en egen vingård?
Det är ju så lätt att se sig själv strosa runt bland vinrankorna medan dimmorna rullar in över de pinjebevuxna kullarna just vid skymningen. För att sedan sätta sig vid sitt rustika träbord (sågat från ett träd i närheten) äta vad bygden har att erbjuda och dricka sitt eget vin som man hämtar upp ur sin jordkällare.

Ifall man tänker lite längre inser man snabbt ett par sak: att det kommer att kosta en hel del pengar, och att det nog egentligen kommer att vara ungefär lika glamouröst som att vara skånsk grisbonde (Jag har sett ”bonde söker fru” så jag vet vad jag pratar om).

Det finns ett citat som säger: ”If you want to make a small fortune in the wine business, start with a large one.”

Trots detta finns det folk som har valt att reducera sin förmögenhet genom att göra vin av den. Och nog kan det vara bra att ha lite koll på vilka vingårdar det här gäller. För precis i början när man investerat sin förmögenhet i att rusta upp den gamla skruttiga vingården (för ingen säljer ju en vingård i bra skick), fått upp kvalitén på vinerna, men inte riktigt lyckats göra ett namn för sig själv, så kan man inte ta ut de hutlösa priser man egentligen behöver för att kunna räkna hem sin investering.

En person som gjort just detta är Robert Dougan som efter att ha stått för en stor del av soundtracket till ”The Matrix” valde att spendera sina pengar på vingården ”La Peira En Damaisela” i Languedoc i södra Frankrike. Languedoc känner säkert många igen från de billiga massproducerade vinerna som kommer därifrån.

Strategin här har länge varit att plantera druvsorter som är lättskötta och ger god skörd för att sedan sälja vidare till större producenter som på ett rent industriellt sätt manipulerar druvorna till att bli drickbara billighetsvin stöpta i samma form (Veckans röda FYND! i valfri dagstidning). JP Chenet är ett exempel på ett sådant.
Efter att man hållit på så där under ungefär ett sekel upptäckte man att de där ”enklare” druvorna med rätt selektering i vingården var kapabla till riktigt bra och nyanserade viner.
Därför har det blivit allt mer vanligt att kvalitetsviner produceras från denna region.

Dessutom har många av de nya kvalitetsproducenterna anammat ekologiska och biodynamiska metoder för vinodlingen, vilket i mitt tycke ofta ger en mer hantverksmässig och karaktärsfull produkt.

Tyvärr ligger många av de här vinerna i beställningssortimentet, men de är väl värda att vänta på.

 Les Obriers de la Peira 2008 159:-
Druvor: Cinsaut och Carignan
Doft/Smak: Stor, kryddig doft med örter, björnbärsylt, peppar och möra körsbär.
I munnen är detta ett stort, utfyllande och långt vin med frukt, värme och stadig struktur.
Mat: Njut det här vinet till en köttbit med smakrik sås.

 

Les Verriéres Clos des Souteyrés 2005/2006 139:-
Druvor: Syrah och Grenache
Doft/Smak:Massiv kryddig, solvarm syrahdoft med peppar, björnbär och läder. Smaken är explosiv med en massiv frukt och tanninstruktur.
Mat:Till mustiga långkok eller vällagrade hårdostar.

För er mer otåliga kommer lite bubbel:

Delmas Brut 2008 119:-
Druvor: Mauzac, chardonnay och chenin blanc.
Doft/Smak; Doft av vita blommor, citron och mirabell-plommon.
Smaken är fräsch och harmonisk med inslag av persika, äpple, citrus och mineral.
Mat: Skaldjur!