Marathon du Medoc

Etiketter

, , ,

2008 var året då jag blev pappa. Det var även sista chansen inom att avverka ett par ”att göra” punkter som jag inte trodde att jag skulle få chans till inom en överskådlig framtid. Bland annat att springa ett maraton. För att skapa lite synergi i det hela anmälde jag mig till Marathon du Medoc – vad kan väl vara bättre än att springa OCH dricka vin?Wine77
För er som inte känner till det så är Marathon du Medoc Bordeauxs eget Marathon och går igenom vingårdarna på den västra stranden av Bordeaux. Här får man dricka vin vid vätskedepåerna, och ost ifall man skulle vara hungrig. Helst så ska man vara utklädd – ju jobbigare utklädnad desto bättre.  Det kanske inte behöver nämnas att detta inte är ett lopp där folk presterar sina allra bästa tider.
Nåväl, träningen gick bra fram till ungefär en månad innan loppet skulle gå, då jag fick en envist inflammerad häl att kämpa mot. Det blev  tyvärr så att jag fick ställa in loppet. Hälen behövde tid på sig att bli bättre, och även om jag kunde stå ut med smärtan i ett par kilometer så kunde ju hälen gå sönder. Vilket är dåligt. Resan var däremot redan bokad, och jag och U blev så illa tvungna att åka. Men det behöver ju inte vara så dåligt – Det är ju aldrig fel att resa i vindistrikt, och Bordeaux är verkligen inget undantag. Det skulle visa sig att vi hade ett antal faktorer som jobbade emot oss för att vi verkligen skulle kunna uppskatta vinaspekten av resan. Till en början så var U en aning gravid, så allt vin och ostintag var ju uteslutet för hennes del. Dessutom så hade foglossningarna gjort sig påminda, så de avslappnande promenaderna mellan Chateau:erna blev med ens ganska reducerade. Sedan var det ju inte så kul att befinna sig mitt bland alla Maraton-jippon utan att kunna känna sig delaktig.
Vi åkte iallafall till Pauillac (där start och mål fanns) dagen för loppet, och satt vid flodbanken på en liten sunkig bistro. Som tur är så har även de sunkigaste bistron i Bordeaux sagolik Moule Marine med vit Bordeaux vilket vi njöt av. Bredvid oss satt ett Japanskt par som redan vid lunchtid var fantastiskt förfriskade. De beställde in flaska på flaska av Bordeaux, och vad vi kunde förstå av tonfallet så föll vinerna dem i smaken – vissa mer än andra. Eftersom de efter ett par flaskor var ganska högljudda lyckades vi snart få klart för oss vilket vin de gillade bäst. Det var en flaska Chateau Haut-Marbuzet, från St Estephe. Eftersom vi i det läget inte kunde hålla jämna steg med Japanerna (särskilt inte U) så köpte vi med oss en flaska hem för att se ifall vi skulle vara lika begeistrade.

marbuzet2

Det skulle visa sig att så inte var fallet. Det är möjligt att vi i en annan situation eller tid hade blivit helt förförda av detta vin- För det var absolut inte dåligt. Välintegrerat, aromatiskt, med balanserade syror passade det alldeles utmärkt till lammsidan vi hade vigt till ändamålet. Däremot så fanns ingen charm, ingen personlighet som vi blivit så bortskämda med i andra viner. Det kan vara så att vi kommer att återvända till den här typen av viner och uppskatta någon aspekt av dem som vi inte inser i nuläget, men för tillfället låter jag dem ligga. Det får bli en flaska Brouilly från Georges Descombes istället denna helg. Det vet vi att vi uppskattar.

Annonser

Sommarens bästa bag in box!

Etiketter

, , , ,

 moving_box1

Ni har säkert märkt att jag inte har skrivit så mycket om vinboxar. Ifall man läser lite mellan raderna så kan man till och med få för sig att jag ogillar boxvin. Detta gör jag inte för att boxvin är dåligt, har mer tillsatser eller högre restsocker. Inte heller risken på grund av risken att bli boxvinsalkis. Nej, min reservation är snarare att det är så  tråkigt med boxvin. För mig iallafall. Bara en sån sak att man i princip blir tvungen att köpa fyra flaskor av samma vin och sedan dricka dem mer eller mindre i rad skulle hindra mig. Sedan är ju boxvinerfruktansvärt tråkiga också! Det skrala druvmaterial som boxvinerna bygger på filas till och stöps till oigenkännlighet för att likna ”riktiga” vin (läs FYND! viner). Kvar blir någonting uppblåst utan varken struktur eller karaktär.
Välj istället ett lite enklare ”riktigt” vin – det kanske inte smakar mer än det kostar, eller är särskilt polerat, men det man smakar är iallafall vin.

Men visst, det är väldigt bekvämt att ha tillgång till vin på detta sätt – slippa planera vilken flaska man ska dricka, och hur länge den håller sig i kylen ifall man inte dricker upp hela flaskan och så vidare.
Eftersom jag inte vill förvägra någon denna ynnest så föreslår jag istället en kompromiss – vettigt vin – i box.

Vinbönder behöver nämligen också dricka vin – bra vin förstås. Och de är naturligtvis lika bekväma som vi. Därför förekommer det att man tappar upp en del av vinerna för lokalt bruk i .. ja en box. Denna box distribueras direkt efter tappning  till vänner, bekanta och andra vindrickare i området via en ”boxbil”.
Boxen innehåller inte lika mycket het ”design” som vi är vana vid på nordligare breddgrader, men innehållet är bra.
Det händer att denna typ av boxar finner sin väg in i Systembolagets beställningssortiment, så håll utkik! En box som brukar dyka upp med jämna mellanrum är 
Château La Tour de Beraud från  Morgues de Grés som går loss på 399:-. Det kan låta mycket, men då rymmer den också 5 liter i jämförelse med de traditionella 3.

bix

En het box!

Tyskfranskt till Sparris

Etiketter

, ,

sparris

Jag är för närvarande något dofthandikappad (vårförkyld), vilket kommer tämligen olägligt nu till Kristi himmelsfärd, när man äntligen kan ta sig tid med familjen och lägga lite extra krut på matlagningen. Det är då jag ser att man har fått tag på lite nyskördad sparris till Söder om Småland för kvällens meny. Visst blir man sugen – tills man inser att det faktiskt inte går att smaka något av det där – även ifall jag hade haft möjlighet att åka dit. Och visst hade det suttit fint med en Saison eller liknande till den nya sparrisen, men vi ska inte glömma vinerna!
Jag vet – det finns en hel del illasinnade rykten om att sparris skulle vara högst olämpligt att matcha vin med. Emellertid så är de alla helt falska. Den enda anledningen till att sparris inte skulle fungera till denna primör skulle vara ifall den var illa tillagad – eller dålig till att börja med. Ja, ett visst undantag bör göras för alltför fatade vita viner, där ekbeskan eventuellt kan krocka med sparrissmaken, men annars – fritt fram för vitt!
Givetvis fungerar torr riesling alldeles utmärkt till (för att det typ är det bästa vita vinet evur). Men för att inte upprepa mig alltför mycket så tänkte jag dra fram lite andra alternativ:

lorentz

Pinot Blanc
Relativt okänd druva för många som ibland blandas ihop med Pinot Gris eller Sauvignon Blanc. Vinerna blir rena, friska, med neutral fruktig smak. Det kanske inte låter så upphetsande, men till sparris kommer det verkligen till sin rätt. Kommer helst från Alsace, där man av någon anledning får ha Pinot Auxerrois i blandningen och ändå kalla det Pinot Blanc. (Vilket gäller första vinet nedan).

Tillgängligt finns: 
2011 Bestheim Pinot Blanc 79:-
2010 Jean Sipp Les Trois Terroirs Pinot Blanc 95:-

Silvaner
I Franken gör man de bästa Silvanervinerna. Ifall man i Alsace gör Tyska viner på Franskt sätt, så gäller här tvärt om – man gör Franska viner på Tyskt sätt. Resultatet är viner med kraftigare struktur än i många andra Tyska vitvinsregioner – viner som ligger på par med ölen när det gäller att matcha den rustika Tyska maten. De långa namnen är helt omöjliga att komma ihåg – håll istället utkik efter de speciella flaskorna – Bocksbeutel.

Tillgängligt finns:
2012 Divino Nordheim Sommeracher Katzenkopf Silvaner Kabinett Trocken 89:-
2012 Juliusspital Silvaner Kabinett Trocken 119:-

Istället för High Fidelity

Etiketter

, , , , ,

recordstore
Det var på håret att det blev ett inlägg idag – om det inte vore för en plötslig VAB:ning så skulle jag ha fått återanvända något gammalt inlägg. Men tur i oturen, jag och lilla L har kunnat sitta och författa tillsammans hela förmiddagen, och till eftermiddagen kommer J hem från dagis och hjälper oss bekämpa de förargliga rebellerna med sitt ljussvärd. 4 år och redan Imperiesympatisör! I vilket fall så har jag nu äntligen tid att skriva ihop några rader om musik och vin, två ämnen som tagit upp mycket av min tid. För innan jag börja

de intressera mig för lite mer på allvar handlade det mycket om musik. Inte framförandet av musik dock, även ifall jag har testat på den biten också, utan snarare utforskandet och upplevelsen av musik. Det var ju innan Spotify fanns, så musiken befann sig inte bara en knapptryckning bort, utan den fick förtjänas! Den ”vanliga” musiken fanns förstås tillgänglig via Napster eller Direct Connect, men ifall man ville åt lite mer avancerade saker så var det skivbutiken som gällde. Eller ifall man ville vara ännu mer obskyr så gällde det att någon som bodde i närheten av en bra skivbutik var vänlig nog att dela med sig av sina inköp t ex över nätet. Bra musik till mig – en massa indie-cred till dem. På detta sätt kunde man bygga upp ett musikbibliotek varav det mesta fortfarande inte går att hitta på Spotify. Någon som känner igen beteendet någon annanstans? Givetvis är det precis så jag gör med vin nuförtiden!

Jag vet inte när det hände, men någonstans mellan 2001 och idag så byttes gradvis temat för samlingen ut från melodier till terroirer. Kanske har Spotify’s intåg gjort att det hela har skyndats på något, nu när man inte behöver anstränga sig för att få tag på något. Tänk om det samma gällde för vin – hur spännande hade det varit? När det gäller vin så är det fortfarande inte helt lätt att få tag på allt man skulle vilja ha. Det gäller att planera små utflykter till grannlandet där man kan få tag på lite mer spännande saker, eller så får man kontakta Brunellofrälsta Tyskar. På hemmaplan så börjar det finnas hopp genom importörer som Vinik,Caviste, Winetrade, Origo Wine, Vin och Natur med flera. Det sköna med det är att man får kämpa lite för att hitta godbitarna, och att de då smakar aningen bättre!

lilla l

Gästbloggerskan

Det verkar som om jag inte är ensam i min övergång – en mängd av de vinbloggar jag följer verkar ha en stark koppling till musik på ett eller annat sätt:
Le Frankophile brukar ofta likna viner vid musik – som här eller här.
Finare vinare är involverade på ett helt annat sätt.
T
ydligast är kanske Nöjesguidens tidiga dryckesjournalistik med Carl Reinholdtzon Belfrage och Mattias Kroon  som fortfarande använde musikkritikerns retorik fullt ut. Idag är det Alf Tumble som står bakom spakarna.

Jag förstår dem fullt ut – det finns väldigt stora likheter med det sätt vi konsumerar vin och musik. Framförallt är det väldigt lätt att dra paralleller:
Jag känner likadant inför ett skräpigt indieband med känsla (Moldy Peaches, eller the Von Bondies som för ett glas med Racines från  les Cailloux du Paradis eller La Fille en Cage från Vinibrato. Lite skev ljudbild, mer hjärta än precision men just därför så blir det så bra! Struktur och precision kan också vara bra som i Bordeaux, eller i bästa fall Bourgogne. Men då snackar vi klassiska grejor.
Systembolaget i den här liknelsen skulle väl kunna liknas vid Sveriges Radio, som visst låter de smala nischade banden komma till tals, men bara i vissa program på utsatta tider. Fast mest så spelar de ju ändå Bieber, Gaga eller Panetoz (här i fyrkantig inramning). Ifall vi spinner vidare på det här spåret så kan väl 
Svenska folkets favorit Amarone kan väl bäst liknas vid ett band som Glasvegas – bra band som var oproportionerligt stort i Sverige, men inte direkt någon annanstans.
De viner som jag rekommenderar här på bloggen skulle väl snarast kunna liknas vid arenaband som är lätta att till sig utan att för den sakens skull sakna ett visst djup – jämför Coldplay till exempel.

Ifall ni läser detta idag Fredag så går det fortfarande att vara med på CAV 0016, som idag gäller Georges Descombes och hans förträffliga Beaujolaiser. Den låt som kommer i åtanke för dessa vin är ”Mornings Eleven” med the Magic Numbers.
K
anske för att den har charm, lite råhet och är svår att värja sig emot…
Ifall ni vill plocka med er något liknande på vägen hem från jobbet idag så testa en flaska 2011 Fleurie Poncié Domaine du Vissoux för 149:-!

Butelj och Flaska väljer: Majnyheter!

Etiketter

, , , , , ,

Valborgigt

Nu borde det vara hög tid att bunkra upp med förnödenheter inför sommarens utsvävningar. I alla fall verkar det vara tanken med systembolagets Maj-släpp. Om än något fåtaligt så lyckas det inrymma både torr och berså-Riesling, Moscato och ett par grillviner i varierande detaljeringsgrad. Dessutom har de tagit in en favorit från vår Montalcino-resavilket uppskattas! Nåväl, över till vinerna!

2011 Willi Schaefer Riesling 750 ml 129 kr
Bersåvin! Fast på riktigt ingen avslagen fläderläsk utan fin halvsöt Riesling. Köp och lagra – kommer att hålla typ forever. Däremot så går det utmärkt att dricka redan nu -fungerar utmärkt som appertif!

2012 Moscato d’Asti Pronotto 750 ml 99 kr
Även om det inte känns så kommer vi förhoppningsvis att kunna äta svenska Jordhubbar snart. Då är det bra att ha detta vin till hands. Om inte annat för att boosta sin hiphop-cred.

2011 Dönnhoff Riesling Trocken 750 ml 155 kr
Snustorr riesling när den är som bäst. Dönnhoff är en av Tysklands bästa rieslingproducenter och det märks i vartenda vin de gör. Gott nu eller med lite lagring! Till det grillade fiskfoliepaketet.

2011 Tenuta delle Terre Nere Etna Rosso 750 ml 137 kr
Sicilianskt Ö-vin på druvorna Nerello Mascalese och Nerello Cappuccio. Uppvuxet på Etnas sluttningar med vulkanisk jordmån. Till skillnad från de flesta Sicilianska viner man köper på systembolaget så är detta ett aromatiskt och nyanserat vin. Perfekt till Italiensk mat (som vanligt)

2010 Rosso di Montalcino Tenuta il Poggione 750 ml 149 kr
En Rosso-favorit som det redan gått åt en hel del flaskor av här hemma. Klassisk Montalcino profil, som drar åt det mörkare hållet. Kanske något primär i dagsläget, men fruktansvärt charmig! Detta var min dotters första vinupplevelse (För henne, mattan och våra köksstolar). Testa även deras Brunello som kommer i den fantastiska årgången 2006!

2010 Emilio Moro 750 ml 149 kr
Ribera del Duero – innebär ett riktigt muskelvin på en klon av tempranillo som man kallar Tinto Fino. Mer strukturerat och rustikt vin än man hittar i t ex Rioja. Hedonistiskt och härligt! Ett riktigt grillvin!